Jag är bara en människa men ibland orkar jag bara inte mer. Det är så jävla svårt att vara förälder ibland. Det är så jävla svårt att få allt att gå ihop, man ska må bra, ha ett välstädat hem, ett välbetalt jobb, väluppfostrade barn, ha tid för vänner, familj, träning. Man ska vara perfekt jag hatar denna perfekta värld! Den berömda väggen är fan inte långt bort, nog har jag skrikit på Haylie tidigare när jag blivit arg men idag skrek jag mig nästan blå för att det brast för mig. Allt jag bad henne om var att vara snäll och städa upp det hon rivit ut och istället drog hon ut hela jävla linneskåpet över hela hallgolvet. Jag och videon hade dessförinnan en fight då den vägra ta emot rengöringskassetten. 

 

Jag minns inte ens när jag fick vara själv ett dygn och bara vara jag. Jag har inte ens egentid på kvällarna då nattningen tar mellan 2-7 timmar att få höra att det handlar om rutiner jo tack jag vet men oavsett hur hård jag är med rutinerna så somnar hon inte inom normal tid. Jag kan inte ens fråga någon om de kan ta Haylie ett dygn när jag är ledig eftersom de tar henne när jag jobbar. 

 

Har nog lipat av och till under de senaste 2 timmarna och känner att det kommer jag att fortsätta med resten av kvällen, jag har kommit till den där punkten att jag inte kan hålla tillbaka tårarna. Känner mig som världens sämsta mamma ibland, det är bara mitt barn som är en odåga när vi ska hem från dagis. Hon slåss, vägrar klä på sig, vägrar lämna tillbaka grejerna att man ska behöva dra på henne allt, och ta ifrån henne sakerna och åter igen säga "Jag vet att du inte vill men just nu struntar jag i det för du kan inte gå ut utan overall." 

 

Det är små människor med mycket vilja, hon är som mig. Jag var ingen lätt unge att handskas med som barn. Mina föräldrar hade ett helvete med mig.

 

Jag känner knappt någon matlust längre men lagar mat som vanligt då Haylie behöver ha. Jag blev så glad förut när jag såg Haylie dansa till den tecknade Pippi Långstrump förut. Blir så glad utav att se hur stolt hon är när hon visar upp sina röda naglar som hon fått målade igår. Jag är så stolt över hur mycket hon kan och jag vägrar att låta henne ha napp för hon blir extrem och släpper den inte. Liksom ska jag lägga undan telefonen för hon blir fixerad vid teletubbies, Pino, Pingu med mer så det innebär att folk inte kommer att nå mig annat än under vissa tider. Jag vill inte att Haylie ska växa upp med en fixering utav telefoner och teknik, det är skrämmande hur dagens samhälle ser ut och det är många som håller med men ingen som gör något åt saken. 

 

Ibland kan jag bli avundsjuk på de som har en partner som hjälper till eller de som har varannan vecka. Men i det långa loppet har jag mer tid med mitt barn och jag hoppas att Haylie kommer att bli en trygg och självständig tjej men det är jävligt mycket jobb som ligger bakom det. 

 

Jag måste skaffa en hobby men hur ska jag få tid för det när livet ser ut som det gör just nu? Jag får ju inte ens möjlighet att åka bort en weekend och bara hitta på roliga saker med Haylie eller bara på egen hand. 

 

En annan sak som jag sitter och tänker på är hur jag ska kunna fixa min bil, 3500 för ett nytt gasspjäll sen behöver man felsöka och återställa bilen på Bilia efteråt och besiktiga och byta ut de 2orna som framkommit och sen ställa på den igen. Jag saknar min bil som bara den, känner mig halv utan den. 

 

Ibland vet jag inte ens vem jag är längre, tappat bort mig själv på vägen. Det är fruktansvärt att känna så men så ser verkligheten ut. Den som aldrig mått dåligt kan inte förstå hur det känns. Inte förens de en dag sitter där själva.