Årsresumé
Snart är 2015 över och vi kan bara blicka tillbaka på minnen vi fått under året som gått men visst ser vi fram emot det nya kapitlet som 2016 kommer med.
För min del har det varit ett år med både bra och mindre bra händelser vilket ni som följer mig vet.
Januari: Fick veta att jag hade fått min lägenhet på dkv och tackat ja på den. Jag hade tackat ja till en lägenhet som jag inte ens hade varit och tittat på innan och det blev en riktig fullträff!
Mars: Flyttade in i min 3a och hade/har stora planer för hur man vill att ens hem ska se ut. Var på intervju på skara sommarland och det kändes stort att vara 1 av 300 som fick komma dit utav 3000 ansökningar. Och blev även blodgivare. Jag fick jobbet. Träffade en mycket gammal vän som jag inte träffat på många år och det var så roligt att se hur långt hon hade kommit i sitt liv och med sig sjäkv som person.
April: Jobbet jag mest ville ha ringde och frågade om jag var intresserad och först tacka jag nej men efter att jag lagt på ångrade jag mig och ringde som en tok för att säga att jag ångrat mig och ville få en chans att komma på intervju. Sista April blev jag skuldfri då jag betalat tillbaka det sista jag hade på swedbanklånet och vilken lättnad det var! Samma dag fick jag veta att jag hade fått jobbet och jag var totalt överlycklig.
Sommaren Jun-Aug: jobbade jag väldigt mycket, började att gå ner i vikt. Thomas kom och hälsade på mig samt att jag gick på Töreboda Festivalen dock inte som civil. Blev skickad på vu2an och blev färdigutbildad väktare och gick på Matfestivalen tillsammans med Haylie. Vaknade en dag och visste precis vad jag ville bli och strävar efter att nå mitt mål.
September: Åkte man på en minisemester till Stockholm för att komma bort lite och gå på årets första bilträff eftersom jag jobbade alla som var i somras som jag ville gått på. Sedan får vi inte glömma uppståndelsen det blev utav supermånen och blodmånen som var samma natt.
Oktober: Insjuknade mamma i den allvarligaste hjärnblödningen man kan få. Hon hade tur att kroppspulsådern sprack på sjukhuset och inte hemma. Man levde i ett vakuum ett kaos av förvivlan, ångest och alla känslor man hade. Jag lärde mig under den månaden att köra i Göteborg vilket jag innan drog mig för att göra. Min bil gick även den sönder i samma veva och så hade vi ute brandkåren när Nerica hade hamnat på sidan i ett dike och inte kunde ta sig upp själv. Ni vet min kondis var inte direkt bra men jag har aldrig sprungit så fort i terräng med stor risk att stuka/vricka fötterna för att komma ner och lugna ner henne. Vi hade tur att jag var där för hon hade inte lugnat ned sig så bra och snabbt om någon annan tagit min plats. Vi har ett band hon och jag idag. Vi sa det att orkade hon inte att komma tillbaka efter att ha fått lugnande så skulle hon få somna in. Nu ville hon komma tillbaka och hon hade inga skador som tur var. Att bli ifrågasatt i sitt föräldraskap hur man tänker runt att ens barn ska få följa med till sjukhuset och träffa en närstående oavsett vilket tillstånd den närstående ligger i är inte okej. De som ifrågasatte mig hade sagt 2 veckor tidigare att de tänkt ta med Haylie vilket jag sa Nej till. Det är upp till mig som förälder att bestämma om barnet är redo eller ej. Jag förberedde Haylie att vi skulle träffa mormor på sjukhuset och att mormor sover. När Haylie träffade mormor när hon fyllde 49 år så var hon fortfarande nedsövd och hade 3 veckor tidigare träffat mormor. Det var inte läskigt första gången i och med att mormor sov.
November: När min mamma vaknade och börja kunna göra sig hörd så frågade hon läkaren när hon kunde åka hem igen så sa han att hon kommer inte att vara hemma före jul oi alla fall. Där och då bestämde hon sig att jag kan, jag vill och jag ska hem innan jul. Och hon kämpade verkligen.
December: Min provanställning hade avslutats och jag fortsatte jobba som behovsanställd. Till Lucia blev mamma utskriven ifrån sjukhuset till hennes och vi alla runt henne stora glädje. Man kommer långt bara man vill. Jag själv har minskat 2 storlekar i jeans och gått ner -18kg sedan 1 Juni. Bara det är en stor bedrift i sig och jag har växt enormt mycket i mig själv det senaste halvåret.
