En vän slänger inte ut en efter att ha brutit sitt löfte bara för en kille. Den dagen hade jag frågat om jag kunde slagga på hennes soffa och det var okej fram tills ett par timmar senare när killen hon då var intresserad utav hörde av sig. Hon valde att ligga med honom och slänga ut mig, jag hade ingenstans att ta vägen och det slutade med att jag sov i bilen den natten. Det var svinkallt kan jag lova, jag hade åkt hem om jag inte hade haft mötet på arbetsförmedlingen i Solna dagen efter. 

Sedan den dagen har jag inte hört av mig inte ens tänkt en enda tanke på henne. Jag trodde att vår vänskap betydde mer än så innan hon svek mig. 

Jag kunde såklart sagt något tidigare men det var ett svek och jag är ganska trångsynt men idag tog jag mod till mig att skriva varför jag inte hört av mig och vad jag tyckte om det beteendet. Samtidigt har jag sagt nu att jag är beredd på att förlåta på ett villkor och det är att det ALDRIG händer igen. Men visst är jag tveksam och jag vet inte om jag kommer att våga lita på henne igen. 

Jag kan inte förneka att vi hade jäkligt roligt under vår vänskap men denna gången tänker inte jag vara den ende som åker någonstans. För det var alltid jag. 

Framtiden får utvisa om det kan bli bra igen.